Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägare. Men nu blef förhållandet ett helt annat. Endast
frälseman fick köpa, han erhöll villkor, som ej voro för
staten förmånliga, de s. k. ovissa räntorna fastlästes vid
jorden, och hvad värst var, köparens rättsförhållande till
den forne krono- eller skattebonden led af en fördärflig
oklarhet. Den förre betraktade han efter köpet som sin
egen bonde och lät honom genast känna det; och han ville
snart behandla den senare på samma sätt, tillskansande sig
ett husbondevälde, som innebar tillintetgörelse af
skattebondens äganderätt. Medel att tvinga den motspänstige
saknades ej. Tjänstskyldigheter och dagsverken skärptes,
vid utskrifningen sörjde frälsemannen för att en dylik bonde
blef knekt for roten, för uppstudsighet visste man råd med
att använda herregårdens fängsel. Och på samma sätt
hotade det gå med de bönder, hvilkas jord låg inom de stora
förläningarne och där förläningens innehafvare inträdde i
kronans rätt till skatterna. Mot detta tryck hade bonden
svårt att värja sig, sedan adeln härskade på alla områden,
ända upp i regeringen. Adelsmannen förde sin häktade
landtbo till tinget, men själf svarade han i hofrätten;
domarebefattningarne på landet lågo i händerna på frälsemän
eller af dem beroende lagläsare, och den jurisdiktion, som
tillkom grefvar och friherrar, inkräktade alltmera på de
vanliga domstolarnes myndighet. Och härtill kom, att i den
mån frälsejorden ökades och skattejorden minskades, växte
bördan för dem, som ännu lågo under kronan, i det största
lasten föll på dem allena. Mörk såg framtiden ut, ty det
tycktes klart, att om det finge fortgå som hittills, skulle
småningom all jord öfvergå i adelns hand och den fria
själfägande bonden försvinna ur Sveriges historia. Vid
seklets midt var redan öfver hälften af rikets jord i adelns
besittning, och mer än hälften däraf hade tillkommit under
en mansålder.
Nya begrepp om bondens rättsliga ställning måste
genom denna sakernas nya ordning framkallas och de utvecklades
med fart under trycket af de föreställningar, som den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
