Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF RUDBECK DEN ÄLDRE FI
på hvad som kunde göras för samhället och universitetet,
än på räddningen af hans enskilda egendom, därför borgar
hans hela lif. Af hemsökelsen drabbades han tyngre än
de flesta. Han hade ej blott förlorat hus, egendom,
böcker och museum, utan ock, hvad mera var, frukterna
af sitt lifs långa arbete, sina handskrifna samlingar,
upplagorna af Campi Elysii och Atlantican samt den
dyrbara samlingen af trästockar till det förra arbetet,
som ensamma kostat öfver 40,000 daler kopparmynt, en
summa lika stor som 18 den tidens sammanlagda
professorslöner. Han och hans gamla hustru voro, som han
skref till kanslern, nu lika fattiga, som när de lågo i
lindan. Och dock tänkte han i detta ögonblick mindre
på sig själf, än på sitt älskade fosterlands framtid,
såsom de vackra orden i samma bref vittna: »Gud bevare
vår konung och gifve oss frid och låte ej detta vara omen
till något värre.» Det var som anade han profetiskt de
större olyckor som höotfullt hängde öfver riket.
Men det låg ej i hans manliga natur att hängifva
sig åt veklig klagan eller rufva öfver egna förluster, då
det allmännas starkare kraf trädde för ögat. Hela tidens
anda var för öfrigt storslagen. Därom vittnar särskildt,
att tre dagar efter olyckan trädde vältalaren Petrus
Lagerlöf upp i Gustavianska auditoriets kateder och höll
ett föredrag: De tranquillitate animi (om själens lugn),
hvari han — med hänvisning till de gamla romarnes
mod att, midt under det den segrande Hannibal stod
för stadens portar, helt lugnt inropa på auktion just
den jord, hvarpå fienden lägrade — uppmanade sina
åhörare att nu lägga samma sinnestyrka i dagen genom
att. utan afbrott och som m ingenting händt fortsätta
det akademiska arbetet midt ibland rykande ruiner. Den
största representanten för detta obetvingliga svenska
mod var dock Olof Rudbeck själf. Han hade förlorat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
