- Project Runeberg -  En bok om Öland /
256

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därför eftersträvades den en tid våldsamt av de många som
älskade pryda sina hem med s. k. makartsbuketter, vilka för
övrigt ännu icke synas kommit helt ur modet. Följaktligen
måste staten träda hjälpande emellan.

Kan man tänka sig, att en orkidé skulle kunna trivas i
denna magra, obeständiga mark som ligger oskyddad och
utsatt för den mest brännande sol och havets hårda vindar?
Så är dock fallet. Sparsamt, men som det vill synas —
dock huru länge? — i tilltagande förekommer här en
raritet av rang, Vaniljknipproten (Helleborine atropurpurea)
med sina mörka, nästan svartröda blommor på lång stängel.
Sannerligen en underlig lokal för en orkidé! Men
obestridligt är, att den trivs här, bättre än annorstädes. Möjligt är,
att miljön tvingat till anpassning och tillskapat henne sådan
hon nu är. Kanske har hon upptäckt något för oss andra
dödliga ofattbart som givit tillvaron ett visst behag.
Rotknippet ligger gömt djupt i sanden, så där omkring 60
centimeter, bland ruttnande saltmättad Blåstång (Fucus), för
Vaniljroten tydligen ett bra näringsställe, både vad fast och
flytande föda beträffar. Den djupa förankringen
tillförsäkrar den sällsynta växten dessutom en viss garanti mot
utplundring. Det är verkligen ingen lätt sak att taga upp
den med roten.

I skuggan under gamla kärntallar innanför
flygsandsstranden och helst där någon skogsväg slingrar fram, står
en fin liten blomma, den raraste av alla våra måror,
Gotlandsmåran (Galium rotundifolium). Vill det sig väl, växer
den i täta mattor. Over det sirligt formade bladverket
höja sig de små vita blommorna. På Öland hör den hemma
endast i de två nordligaste socknarna. Den hör också
gotlandsfloran till. Men att den uteslutande skall benämnas
Gotlandsmåran, förefaller något omotiverat, om man icke
särskilt vill pointera, att den först upptäcktes såsom svensk
på systerön i öÖster.

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free