- Project Runeberg -  En bok om Öland /
31

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hundratal, som sannerligen icke unna sig några onödiga
pauser så länge säsongen varar. Omedelbart nedanför
släntan utbreder sig Mörbylångadalen med en jord, bördig som
Skånes yppersta. Som ett välskött trädgårdsland, väl ansat
och krattat och plant som ett golv, ligger den framför ens
ögon. Det är med saknad man sliter sig från en plats som
denna. Att en solig sommardag sorglöst få slå sig ned här
på det mjuka gräset alldeles intill landborgsstupet, inandas
den rena timjansmättade luften, som i svalkande vågor
väller fram från alvarvidden, att lyssna till
näktergalskörernas tävlan nedanför, att låta blicken överfara de
mörkgröna sockerbetsfälten ända till havet och fortsätta över
Kalmarsundets vattenspegel med vita segel och bolmande
ångare mot smålandsskogarnas barrskogsstrimma på andra
sidan — det är en upplevelse.

Halvannan mil söder om Mörbylånga befinner sig
resenären utanför Degerhamn, platsen för Ölands största
industriella anläggningar. Om man icke visste, att nutidsmänniskan
skulle stå sig slätt utan kalk och cement och dem förutan
skulle nödgas ransonera en hel del av det som hör till
hennes dagliga bröd, exempelvis hus och hem, bohag och
mera sådant, vore man benägen att här peka på en svart
punkt i den vackra tavlan. Dock, själva solen har ju sina
fläckar. Författaren måste emellertid erkänna, att han för
sin del har svårt att se några skönhetsvärden på just denna
plats. De många kalkugnarna och cementfabrikens höga
skorstenar sända ut en svavelluktande rök, som sticker i
näsan och luftrören. Den tränger in i husen och oxiderar
silvret så att det inom kort svartnar. För en husmor där
på orten är det icke lätt att hålla sitt prydnads- och
hushållssilver i gott skick. Svart silver är ingenting att se på.
Värst är emellertid, att det fina kalkstoftet från fabriken
lägger sig på allt, icke minst på allt som växer på marken.
Föreställom oss en trädgård med grå buskar och gråpudrade

I 31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free