Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är en lycka så stor, så fullkomlig, att jag inte kann
fatta det — att vi ska ega varandra så fullt — vara
med på varandras lifsgärning — förvärkliga allt det
vackraste vi någonsin drömt — för oss själfva ock
andra — nej, det kann inte vara sant, det går
omkring i hufvudet på mig. —
(De omfamna varandra ock Karl viskar till henne.)
PAULA (kommer med Hjalmar
framåt senen, arm i arm).
Nu ska vi tillsammans göra färdiga kompositionen
om vattenfallet. Jag hör den redan — det blir ett
riktigt sniilevärk.
Hjalmar.
Ja, jag förbehåller mig bara, att om vi blir
applåderade jag slipper gå in ock buga mig för alla idioterna.
(Kysser hennes hand.)
MARTA (som hänger sin far om
halsen).
Jo, söta pappa, du ska få se, vad det blir för ett
lyckligt lif! Ock jag ska ha syskola för alla flickorna!
(Ett sorl gär genom arbetarhopen, dä de båda häktade
arbetarna komma tillbaka.)
Anders Hult (till några af
arbetarna, som frågande flocka sig
kring dem).
Ingeniörn hade skickat bud, att vi skulle bli
fria —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
