- Project Runeberg -  Bidrag till femtio-åriga minnet af Döbeln och Björneborgarne i finska kriget 1808 och 1809 /
172

(1860) [MARC] Author: C. H. Asp With: Oskar Rancken, Gustaf Adolf Montgomery, Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nade vid gränsen, anses för ett hufvudsakligt fel,
hvil-ket ganska otillräckligt ersattes genom den fördel, som
drogs af ryssarnas försummelse, att genast och med
tillräcklig styrka genom Kuopio gå till Uleåborg.
Ömsesidiga fel i operationerna skola sedan förorsakat
ömsesidiga förmåner och olägenheter, men detta ligger utom
min krets att bedömma.

Första tidningen om finska härens återtåg och om
fiendens lycka nedslog sinnena. Allmogen ansåg sig
förlorad, och sökte blott rädda för ögonblicket, hvad som
kunde räddas. Hästarna spändes ifrån arméns
tross-slädor, skjutsbönderna rymde undan. Hästarna gömdes
i aflägsna skogar. Man satte barn och qvinnor i
säkerhet, undangömde sin egendom - och afbidade
handfallen hvad som skulle hända.

Likväl hade hopar af bönder väpnat sig vid
gränsen; men deras nit bemöttes dels med köld, dels med
förbittring. De understöddes icke* utan försmåddes.
Förakt var deras lön.

Fienden ankom till Tammerfors. Ryska officerare
skulle der anställa en dans; men fruntimren vägrade att
deltaga i en glad fest, under det deras födelsebygd gick
att förlora sin sjelfständighet och af en fiendtlig hand
väntade sitt ovissa öde 287). Mera lättsinniga hafva
fruntimren i några småstäder kring Bottniska viken
sedan visat sig, der ögonblickets förströelse qväfde
känslan af frihetens förlust.

Österbottens bönder yttrade framför andra en
synnerlig afsky för det ryska väldet. Man såg dem
bittert gråta, då finska armén lemnade deras hemorter
bakom sig. De fingo, för sitt eget bästa, rådet, att
bemöta fienden väl — för att ej mera reta honom genom
fruktlös halsstarrighet. »Niin täytynee tehä; vainei sydän
sitä käske», svarades. Sednare hafva Österbottens bönder
satt sig i stånd att angripa, förfärdigat bajonetter till sina
skälbössor och flera gånger begärt lof att förgöra så

287) Denna uppgift, möjligen ett rykte under kriget,
be-strides från annat håll, äfven af ett ännu lefvande fruntimmer,
som bevistat två der af generalerna Uschakoff och Koos gifoa
baler på skäl, anförda under Anteckn. d. 10 Augusti. Det föl-,
jande i texten bekräftas i m:ll Wacklin s »Hundrade Minnen».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:07:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/achdobeln/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free