Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, på sådant sätt bidragande till hans kurerande. — En
kronofogde W. i S., i yttre afseende på sin slätrakade tid
utmärkt genom långt skägg, hade samlat en kunglig förmögenhet
bland annat genom att på hvarjehanda sätt förmå de okunniga
bönderna att åt honom för ringa pris sälja sina lägenheter
isynnerhet sådana, der någon fors fanns, hvarest W. i den
skog-rika nejden anlade sågar, hvilket ock gaf ett
landtmätare-qvick-hufvud anledning, att i ett sällskap, der W. var närvarande,
tillfrågad hvarfore han ej drack, svara: »att om W. finge se, huru
god t fall han hade i halsen, skulle han genast der bygga en
aågqvarn». Dock kunde någon gåtog äfven den tålige finska
bonden bringas ur jemnvigt, då han skulle tvingas att lemna
sin fadernetorfva åt en för alla ädla känslor kall, blott till den
materiella egoismens rop lyssnande laridsplågare, om han ock
visste göra sig bemärkt och behöfiig för sjelfva Sveriges ktmg.
Då W. åter en gång inkommit till en bonde, den han ofta
ansatt med sina köpeförfoljelser, hade denne, ensam med W.
oeh åter plågad af hans ofredande enträgenhet, gripit och fört
honom till dörren, nedtagit yxen från dess vanliga plats
der-ofvan, med jättestyrka nedlaggt W. med halsen öfver tröskeln
som stupstock och hotat att afhugga hans hufvud, ifall han
ej upphörde att oroa bonden i besittningen af hans fädernehem.
Denne lofvade och skall ha hållit löftet. Om
myudighetsutöf-ningen gått öfver sina gränser kan man finna deraf, att detta
tilltag skedde nära de trakter af landet, der ännu bonden anser
tjenstemannen och godsförvaltaren som en hall gudomlighet och
ofta kan helsa honom nedkastad på knä. T. o. m. i vestligare
delar af landet, såsom i Gustaf Adolfs (Hartola) socken
förekomma ännu en mängd feodalistiska bruk, så t. ex. att om
en egendomsherre, bosatt å annan ort, besöker sitt gods,
uppvaktas han af sina underhafvande, som medföra betydliga
skänker i penningar oeh råprodukter. Dock detta är intet, men
ännu i sed naste tider, troligen i den dag som är, brukas i
vissa delar af östra Tavastland, att en godsherre ej inlåter sig
i samtal med en man af bondeståndet, som har ärende till
honom, innan mannen först gifvit den s. k. »pubeen alusta»
(underlag för tal), efter omständigheterna en till flera silfvelrubel,
äfven då frågan lika mycket gäller herrens fördel, t. ex. frågan
om antagande till torpare, landbo o. d.; blir intet af
öfverlägg-ningen, är puheen alusta likväl herrens välfångna och obestridda
egendom. En underhafvande står, oaktadt alla lagar, till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
