Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mördare. Mängden kunde likväl ej neka att brodren
sjelf varit orsaken till sin välförtjenta död, och att
ett brott sådant som hans, att mörda Salouehs
äldsta och mest älskade son, endast för ett
barnsligt skämt, påkallade hämd. Mången medlidsam
röst höjdes derföre bland invånarne i Natchez, och
flera personer, som ömmade för den sårade fadrens
öde, gingo fram till Saloueh och tilltalade honom ,
då Indianerne ett ögonblick stannat på någon gata.
Han emottog deras erbjudna biträde utan tecken
till glädje, och svarade dem, att han var nöjd med
sin lott och förtjente att dö. Förgäfves bjödo några
honom räddning och fristad — han nekade med
förakt, att fly och dölja sig undan straffet. Han
var för stolt att samtycka dertill, äfven då döden
stod framför honom. De skarpa ögonen gnistrade
vid blotta tanken af flykt, och af gammal vana,
nu likväl utan medvetande, grep han med raseri
efter den på axeln hängande bågen. Indianerne
började åter att närma sig, och denna rörelse
påminte honom att han ej mera ägde att bruka vapen,
Långsamt fällde han ånyo den halfuppspända
bågen, och fortsatte vandringen, dock ej utan att
först hafva visat de qvarstående ett af vrede
lågande ansigte och tvenne tandrader, hvitare än
elfenben.
Den bullrande döds-processionen l!emnade
om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
