Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva ctt slags välde öfver sina följesmän, som
noga iakttogo att rätta sig efter alla hans rörelser
och ständigt hålla sig på ett visst afstånd ifrån
honom. När de hade kommit så nära elden, att
lågorna upplyste föregångarens åldriga ansigte,
stannade hela raden, och ordföranden började sålunda
till den vid elden sittande ensamme Indianen:
”Blod är på dina händer, Saloueh. Liksom en
hvit man har du förrädiskt slagit den oberedde
Mackinac. Hans blod ropar hämd af alla skogens
barn. Hans blod ropar rättvisa och bestraffning.
Du måste dö, Saloueh Ditt brott är stort och
oförsonligt, kan ej utplånas med annat än blod.
Du har druckit hans blod; nu tillhör det oss att
dricka ditt. Du måste dö, Salouch!”
”Din vilja må ske!” svarade Saloueh med ett
förundransvärdt lugn, och utan att hans ansigte ett
enda ögonblick undergick den ringaste förändring.
”Du har rätt, Meihammoh. Jag har druckit
Mackinacs blod — och söt och välsmakande var den
uppfriskande drycken! — Det är billigt att man nu
får dricka mitt. Jag är färdig.”
”Son af min aflidne gamle vän,” fortfor
Meihammoh, ”bittert är ditt öde, men oundvikligt. Ett
sådant brott som ditt var oerhördt bland de röde,
till dess de bleklagda, falska varelserna kommo till
oss från andra sidan om ”det stora hafvet. Din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
