Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet: ”Låt mig åtminstone få dö med honom"? —
Äfven detta nekades henne; man tillät henne
likväl slutligen, att, om hon så önskade, få dela sin
brottslige mans återstående korta tid i fängelset.
Emilia tackade derför med ett leende och en
uppklarnande panna, och aflägsnade sig, för att
begagna tillåtelsen.
Georg var, vid hennes inträde i fängelset,
sänkt i den sinnesstämning, som man ej sällan
träffar hos en brottsling, hvilken nyss fått veta sin
dödsdom, och ännu ej hunnit rätt öfverlyga sig
om möjligheten, att honom så snart skulle
afhändas lifvet. Han var ej utan ånger, ja, han sörjde
bittert öfver mordet, men han kunde ändå ej
förmå sig att tro, det hans sista dag stundade. Långt
ifrån att tänka på framtiden eller göra beräkningar
på någon lång lefuad, lefde likväl hoppet inom
honom — om det så kan kallas. Allt, hvad som
inträffat, förekom honom som en lång och förfärlig
dröm. Många gånger upprepade han till sig sjelf
huru illa han handlat, ehuru anledningen dertill
tycktes mildra brottsligheten; men vid intet enda
tillfälle framstodo straff-bilderna. Sådan var hans
sinnesstämning, då Emilia första gången besökte
bonom.
Länge var detta möte ett stumt uttryck af
glädje öfver återseendet; länge låg Emilia i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
