Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och befallte, att man skulle lossa honom; ”ty,”
sade han, ”han har rätt.”
Vännerna lydde, fastän ogerna, denna
tillsä=gelse, och Georg blef lika hastigt fri, som han nyss
blifvit bunden. En brinnande hämdlystnad fortfor
dock att lysa i hans ögon, och, vid sin hastigt
återvunna frihet, uppgaf han ett skratt, som
väckte bestörtning hos hvar och cen i rummet. Derpå
gick han med säkra steg fram till Tlenrik och
tilltalade honom, likväl i en så låg ton, att ingen
hörde mer än ett och annat ord: ”Ännu i dag,”
sade han, ”sölar intet blod dessa händer. Jag
hade hoppats, att i ärlig och öppen fejd få afgöra
den tvist, som är oss emellan, och som blott med
blod-kan slutas. Ni har nekat mig den
tillfredsställelsen, att gå ned i min graf såsom en
hederlig man, ty ett mord i en duell anses ej af verlden
vara något mord. Ni tvingar mig att bli, hvad
jag afskyr att vara; men jag äger ej mera något
val. För oss båda är denna jord för trång att
tillsammans bebo. Väl har ni blifvit vald till ledamot
af denna stats legislatur, för att åt era likar stifta
lagar, ni, som sjelf kränkt den heligaste af dem
alla —; men den plats, som nu väntar er, skall ni
likväl aldrig intaga.” Så sagdt — lemnade han
rummet.
Några få veckor gingo sedermera, utan att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
