Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Abrahams offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit in, släppte han den mekaniskt utan att märka det.
Boken föll till golfvet och han makade blott undan den med
foten, en vårdslöshet, till hvilken hans ärliga tro eljes skulle
hindrat honom att göra sig skyldig. Allting hos honom
uttryckte en håglös lojhet och med släpande steg gick han
bort till långväggen, där hustruns porträtt hade sin plats.
Han stannade framför det, tog sig om pannan liksom för
att ordna virrvarret under dess hvalf och sade doft:
»Ensam!»
Han höjde slappt på axlarne, åt sig själf och allt annat.
Han önskade gråta, men ägde inga tårar, han ville bedja,
men saknade ord. Inne i hans sönderpinade hjärna utförde
tankarne en ohygglig hexdans. Ibland stormade de inpå
honom, så att han ej orkade följa med, och allt upplöste sig i
ett ofattligt kaos, stundom drogo de med stapplande fjät
genom hans värkande hufvud, kommo en och en och med
långa mellantider eller uteblefvo alldeles, så att endast ett
tomrum, som intet var i stånd att fylla, gapade mot honom.
»Ensam!» sade han för andra gången och vände
blicken mot porträttet.
Det var en vanlig svartkritsritning, gjord af en
oöfvad hand. Några få, grofva linier gåfvo en antydning om
den dödas drag, som framhäfdes mot en bakgrund af stora
sotfläckar.
Van der Nath erinrade sig, hur en landstrykare, en
afsigkommen målargesäll, en dag fallit ned i distriktet och gått
från farm till farm, utbjudande sitt arbete. Karlen strök
möbler och han gjorde porträtt, hvilket som helst och på
ungefär samma sätt. Några läto honom försöka, det pris, han
begärde var måttligt, och han misslyckades öfverallt.
Wrouw van der Nath fattade medlidande för karlen, som
tilltrodde sig det omöjliga, han inbillade henne, att ett
konterfej skulle blifva en angenäm öfverraskning för maken,
och halft misstroget, halft nyfiket offrade hon ett par
timmar till hvad plankstrykaren kallade en sittning. Det
vore ej med sanna förhållandet öfverensstämmande att
påstå, att han lyckades här heller, men hon var nöjd med de
krokiga strecken, sedan målaren högtidligt försäkrade, att
de på håret liknade henne.
Van der Nath blef verkligen mycket glad, då det
tunna papperet breddes ut framför honom, Han skrattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
