Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. I ett eröfradt land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
och beslöto att böja sig för det som skett, annat återstod
ju ej.
Men trots segerbulletinerna, som spredos öfver hela
jorden, trots vännernas stora förluster, sinade strömmen
mot norr aldrig ut. Kanoner och trosskolonner bullrade
fortfarande åt samma håll, tågen släpade nya bataljoner med
sig, förstärkningar anlände i långa rader och allt sändes dit
upp. Och samtidigt flöt en annan ström söderut. I
järnvägsvagnar och på ambulanskärror forslades sårade i
hundratal tillbaka igen, sjuktransporter anlände dagligen och foro
vidare, bleka, utmärglade ansikten stirrade genom
kupéfönstren, feberpatienter yrade från kärrorna, en hel här af
sjukvaktare arbetade, tills de dignade, och likväl hunno de
aldrig med hälften af det, som var oundgängligen nödvändigt.
De gamle bakom fönstren började betänksamt skaka
sina hufvuden och utbytte menande blickar, voro deras
vänner redan slagna, hvarför dessa oerhörda kraftutvecklingar,
om det sista motståndet upphört, hvarifrån anlände då
dessa bedröfliga sjuktransporter? Det kom ny glans i
skygga ögon, belåtna leenden lyste upp kärfva ansikten och
mer än en af gubbarne lät tanken göra ett besök på det
ställe, där ett präktigt mausergevär och några hundra
patroner lågo säkert gömda.
»Är det inte slut än?» hviskades mellan kvinnorna, och
munnar, som stelnat i bitter sorg, öppnades för att gifva
beklämda sinnen luft.
»De hålla sig fortfarande, de präktiga pojkarne!»
förkunnade gubbarne, medan gamla, trofasta hjärtan, hvilka
hotat att springa sönder af undertryckt ångest, klappade
fortare af ett nytt, stort hopp.
De hade varit böjda till jorden, motgångarne hade
tagit deras sista krafter, som nu kommit tillbaka af sig själfva.
Inom distriktet förspordes en viss oro, gossarne samlades
i små skaror efter mörkrets inbrott, en engelsk patrull blef
beskjuten, en telegrafledning skars af och en piket af sex
man med en underofficer försvann spårlöst. Ledarne i
norden, hvilka kände sitt folk bättre, än det känt sig själf,
hade ej räknat miste, då de antagit, att den sega
uthålligheten skulle på nytt väcka en domnad motståndskraft
till lif. De stora bataljerna voro reducerade till sina rätta
dimensioner, de stupade boernas antal, som mer var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
