Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
hakan och vaktade sin herres dörr som han gjort många
gånger förut. Han hörde ej hvad de båda männen därinne
sade hvarandra, ljudet af deras röster trängde som ett
doft mumlande till hans öron, och han intresserade sig icke
det minsta för de saker som afhandlades. Bambo var ej
likt sina stamförvanter nyfiken. Men det började oroa
honom, att missionärens stämma lät förebrående och
bedjande, medan hans herre retligt svarade nej till något,
som den andre ifrigt yrkade att han skulle göra. Bambo
blef förargad, och knotade halfhögt, hur understöd sig den
gamle mannen att göra hans husbonde ledsen? Han
tyckte inte om samtalet därinne och funderade på ett sätt
att få det afbrutet. Därför hälsade han också en ny
persons uppträdande med en glad blick.
»Baas van der Nath», utropade han, »min baas
gärna vilja träffa fältkornetten genast.»
»Är han ensam.»
»Puh, bara gamle pastorn vara inne och plåga min
baas med sitt tal om . . . hvad vet jag. Min baas blifva
mycket glad öfver att se en vän, jag genast öppna.» Och
innan van der Nath hunnit tänka på att hindra honom, hade
han stuckit hufvudet in i tältet och ropat: »Baas van der
Nath vara här och vilja’. . .»
»Han är välkommen!» hördes de Vlies’ stämma, och
med mungiporna uppe vid öronen kröp Bambo ut igen och
tecknade åt fältkornetten att stiga på.
Van der Nath gjorde det och kom lagom för att höra
kommendanten säga:
»Nej, nej, pastor Schmidt, vi skola ej längre tala om
detta. Jag är den ende, som männen här nere följa,
inbillar ni er, att jag skulle svika deras tillit och gifva mig?
Och äfven om jag gjorde det, tror ni att våra fiender då
upphörde att förfölja oss? Ni känner oss, pastor, och ni vet,
att vi älska freden och ett lugnt arbete, men vi ämna ej
finna oss i att drifvas från hus och hem, och ni må aldrig så
många gånger säga, att striden är hopplös, så länge jag
andas kommer den ej att sluta. Vi äro frie män och vilja bli
behandlade som sådana.»
Van der Nath hade stannat i tältöppningen, där
ingen gaf akt på honom, ty de Vlies talade upprörd vidare.
»Ni menar väl, pastor, jag vet det, men ni känner him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
