Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Kommendanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
ensstämde med hvad de kallade militäriskt ordning, men
gent emot de Vlies förstummades all kritik. Hans namn
nämndes hviskande och männen sågo bort likt odygdiga
skolpojkar inför en sträng men afhållen lärares blick, och
framför allt, han blef ögonblickligen åtlydd, någonting mycket
egendomligt vid denna armé. som endast hade en svag aning
om disciplin. Men kring honom bredde sig en gloria af
dystra hemligheter, hans rörelser voro korta och
tvärhuggna, hans stämma var låg men skarp och ur hans ögon ljungade
stundom blixtar, inför hvilka den starkaste karl darrade.
Historier om hans hänsynslösa beslutsamhet, hans aldrig
sinande rådighet och det oförskräckta mod, hvarmed
han trotsade alla faror, berättades i hvarje läger, och de
dödströtta männen, som i hopplös resignation varit på väg att
böja sig för öfvermakten, fingo nya krafter, hvar gång de Vlies
omtalades. Och han lät ofta höra af sig.
Officerarne betraktade nyfiket den man, som satt deras
egna tidningskorrespondenters fantasi i så liflig rörelse.
De höjde på axlarne och utbytte miner af sviken förväntan.
Var den enkle, oansenlige ryttaren verkligen den fruktade
motståndaren? Och när de märkte den stirrande blicken, som
utan hållpunkt förlorade sig i rymden, logo de ömkande, han
föreföll ju inte ens vara i stånd att hålla sina tankar samlade.
De Vlies ryckte upp sig ur sina vakna drömmar och vände
sig till du ’Wallou.
»Fångarne skola genast föras norrut. De
transporteras på oxvagnar. David Steen leder kolonnen, han har
redan fått mina order.» Och då du Wallou tycktes stå i
begrepp att framställa en fråga, ljöd det kort och befallande
från kommendanten. »Allt är ordnadt, genast!»
Du Wallou vinkade åt officerarne att följa sig och de
gingo, de hade på befälhafvarens ton hört, att han ej tillät
invändningar. Det var återigen en ny bekantskap, de gjort,
de hade hört en man, som visste, hvad han ville och efter
att hafva sett honom på närmare håll, började de tro, att
det måhända fanns någon sanning i ryktet om den nedbrända
farmen och makan, som dött af skrämsel med det nyfödda
barnet vid sitt bröst. De gingo tigande och nedstämda
mot den okända, som väntade, men bakom dem satt de Vlies
som huggen i sten.
Ammunitions- och proviantkolonnerna skramlade ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
