Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7i
liga ögon med något så oändligt smärtfylldt i sina, att de
blickade bort. Han höjde hopplöst på axlarne, vände sig
ifrån dem och ägnade hela sin uppmärksamhet åt den sjuke,
som utan uppehåll stött fram obegripliga ord, hvilka
interfolierats af täta befallningar till en obefintlig styrka att
hugga in med kraft.
»Ja, hvem har rätt?» sade van der Nath till slut och
suckade. — »Hvem vet det?»
Löjtnanten hade förargad bitit i sina gryende
mustascher, men när han såg, hur den andre upptog missionärens
utbrott, yttrade han skrattande.
»Hvad är sanning, frågade också Pilatus en gång.
Förmodligen ansåg äfven han sig göra sin plikt vid det
historiska tillfället.» — Och utan att ana, hvilken dräpande
kritik han uttalat, red han bekymmerlöst vidare.
Fältkornetten såg nedstämd ut, men han hade annat
att tänka på och samtalet afslutades.
Oafbrutet fortsattes den raska marschen öfver karoon.
Solstrålarne föllo redan snedt, och de bägge kopjerna,
hvilka tycktes utgöra den långa marschens mål, kastade
breda slagskuggor framför sig.
Van der Nath sporrade sin häst och red fram till téten.
Där höll han inne och skuggade med handen för ögonen,
men hur mycket han än ansträngde sina ögon, syntes
ingenting angifvande andra människors närvaro, tills
plötsligt knallen af ett gevär, som aflossades långt i norr, nådde
männens öron och kom dem att häpna häjda hästarne midt i
språnget. Inom loppet af tio sekunder var hela styrkan på
få undantag när, samlad kring anföraren.
»Det var Jans bössa», sade en af männen dämpadt.
»Då dog en rödnacke», sade en annan lika sakta.
Alla sågo ifrigt utåt karoon för att upptäcka något,
men så vidt ett öga nådde låg slätten öde och tom, badande i
solljuset.
»Det är en sloot där borta», upplyste slutligen
mannen som kände trakten.
»Hur långt borta?» frågade en.
»Två mil högst, jag minns inte så noga.»
»Och hur många mil är det härifrån och till den
öfvergifna kraalen?» sporde fältkornetten.
»Ungefär lika långt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
