Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den ropande rösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
annat att göra. Och när jag sent omsider förstått, att
den, som vill nå sitt mål, bör öfvervinna sig själf, böjde
jag mig och i stället för att så mycket tala om en gud,
förkunnade jag det yppersta af hans bud: du skall älska
din nästa såsom dig själf! Man lyssnade stundom och
man hånlog. — Det är åter en af de hvites många lögner,
svarade man mig — vi skola bryta sönder våra vapen,
så att de sedan lättare må kunna förgöra oss; och hvarför
skulle vi hålla fred, när de hvite männen aldrig göra det,
icke ens sins emellan? — Det var äfven sannt. Förstån
I nu, hvad ett krig betyder, och särskildt detta?»
Han tog sig öfver pannan och tillade sakta:
»Men det var om mig, jag skulle tala. Ack, inte
finns det något att säga om en gammal man, som gått
missräkningarnes långa väg. Här står pastor Schmidt,
det är ett vanligt namn på en vanlig människa, och hvad
jag sagt om mig själf, är redan för mycket. Hvem jag är?
En predikant utan kyrka, och hvartill behöfs väl en
byggnad af sten eller trä, då himlens vida hvalf hänger öfver
oss, då hvarje sten duger till talarstol och min röst ännu
är stark nog att höras af den, som vill lyssna. Mer kan
ej yttras om mig . . . Jo, ett, jag har växt samman med
detta folk, jag ser med mina vänners ögon, tänker och
känner som de. Jag trifs bland dessa enkla bönder, de
hålla af mig som jag dem och fordom, när jag hvilade
ut efter mina vandringar bland kafferstammarne, plägade
jag slå mig ned hos än den ene, än den andre af farmarne
i Dornenburg. Mycket har jag ej hittills hunnit göra,
nu blifver det än mindre, kriget har bmtit ut, min åker
är lagd i trade och ogräset frodas därpå.
Ja, kriget bröt ut. Jag följer mina vänner, nu som
förr, och väntar och hoppas, hvad kan jag annat göra?»
Bredvid missionären, lutade mot sina gevär och
kring eller bakom honom, hade efter hand ett femtiotal
män i bredskyggiga hattar grupperat sig, åhörande hans
ord, som de antagligen varit vana många gånger förut.
Det var en i alla afseenden egendomlig skara de bildade,
belysta af gryningens första bleka strålar, hvilka liksom
trefvade sig fram genom det täta nattmörkret, för att
däri leta upp en remna, som skulle gifva ljuset ett
efterlängtadt tillfälle att bryta sig en segrande väg genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
