- Project Runeberg -  Martin Luther /
36

(1917) [MARC] [MARC] Author: Bernt Theodor Anker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martin Luther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 36 -

keisaren angra seinare at han ikkje fekk brjota ordet
sitt. So det var paa hekte.

Daa Luther køyrde inn i Worms med stort fylgje
av ridande friviljug trygde-vakt, var ein veldug
folkehop paa ferde. Alle saag forvitne og ottefulle
paa denne underlege munken som sette seg upp
mot alle styremagter paa jordi.

Fyrste venda Luther stod for riksdagen, svimra
det for han. Nervøs angest kom yver han, so han
bad aa faa umraada seg. Venene hans kjende seg
bringe-klemde. Uvenene log. Men andre dagen
18. april 1521 var Luther seg sjølv. Han gjekk
fraa morgonen og mulla paa „Vaar Gud han er so
fast ei borg". Trengsla i gatone var endaa verre
enn dagen fyre. Og i for-halli og dørene til
riks-dags-halli stod det tett med folk. Hiten inne i halli
var so stor at sveiten stokk paa panna hans. Men’
daa Luther vart spurd um han heldt fast paa det
han hadde skrive i bøkene sine, tok han til ords
og gav ei grundig utgreiding:

Bøkene hans var av ymse slag, sume læreskrifter,
sume stridsskrifter. Det han hadde skrive mot
pavestolen kunde han ikkje taka i seg att utan aa hjelpa
romanistane til aa tyna Tyskland; kann henda hadde
han smurt tjukt paa, og det var ting han ikkje burde
sagt soleis; men attra han seg, so vilde han berre
gjeva motmennene vatn paa kverni; noko anna var
um dei kunde yvertyda han utor bibelen at han
hadde teke i miss; daa skulde han sjølv vera den
fyrste til aa brenna bøkene sine. Det var sagt um
læra hans at ho var faarleg; det var nett eit godt
merke; guds-ordet vilde ikkje skapa fred, men sverd.
Og dermed tok han til aa vitna for keisaren frihuga
som ein av dei gamle profetane: keisaren maa agta
seg at han ikkje gjer eit ulukkelegt upptak i
riksstyret sitt, so han vert til skammar som Farao og

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:03:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/abmluther/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free