Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för alltid gifven. Carl Johan, länge förd bakom ljuset, kom
aldrig ur skuggan mer. Med förtviflan utropade han : “Den
mannen har förstört min historia!“ Men mer befogad hade
hans klagan varit, om han i stället vändt sig till dem, som
satte facklan i förstörarens hand.
Detta är hvad Crusenstolpe har gemensamt med
stamfadern för vårt regerande konungahus och hvarigenom de
skola åtföljas ett litet stycke på historiens väg. Men det
lilla stycket är en svår besvärsbacke, svårast för den, som
bär kronan.
Hvart man än blickar ut i naturen ser man huru hon
sjelfmant sträfvar att frigöra sig från de utväxter eller
ofullkomligheter, som kunna vidlåda henne, och hennes sträfvan
lyckas så lätt. Men sjelfva snillet, naturens yppersta produkt,
huru svårt har ej det att frigöra sig från de ovanor eller
fördomar, som ha sin rot i en missriktad uppfostran från
barndomens dagar! Crusenstolpe, som onekligen i första
rummet kunde tillskrifva sina väl- eller högvälborne
stånds-kamrater alla de bekymmer och lidanden han utstått, hur
svag var han ej i sjelfva verket för dem! Sina hjeltar
sökte han företrädesvis i den s. k. “frihetstiden", utan att
vi någonsin hörde honom antyda, att en fri och oberoende
press skulle ha varit det bästa korrektivet mot de rådande
missbruken då. Så till vida syntes han vara republikan
som han förordade riksföreståndareskapet. Men till
riksföreståndare skulle han ha valt den medelmåttigaste adelsman
framför hvilken ofrälse som helst, hade han än haft en
Engelbrekt, en Garibaldi att tillgå. Sina flesta och trognaste
umgängesvänner räknade han bland de ofrälse och med dem
trifdes han också bäst. Men kom öfver hans tröskel någon
grefve Fritz Erik eller någon baron Erik Fritz, så blef han
genast högtidligare stämd, det var genast något närmare
altarringen. Blott inom högadeln fann han de stora, liksom
han slöt till en regents storhet endast af den makt som
innehades eller af det land som beherrskades. Rysk
statskonst hatade han lika mycket som någon annan; men af en
Alexander, en Nikolaus bländades han. Han glömde att de
stora icke skulle vara stora, om man ej låge på knä för dem.
för att tala med Voltaire.
Detta gjorde att han aldrig blef en folkets man, ville
det knappast sjelf. Liksom Chateaubriand kunde han
respektera massan, utan att finna individen det ringaste värd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
