Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt hvad de funnit. Egna motgångar öfverraska och
nedslå dem ej. Det enda som öfverraskar och nedslår dem
är — döden
England och Frankrike hade haft sina
verlds-expositioner. Fem verldsdelar och fyratio folk hade utmanat
hvarandra och vid tre särskilta tillfällen uppträdt till täflan,
till strid — en strid utan tårar och blod, men med så
mycket mer af himlens välsignelse. Tyskland, som icke
ville vara sämre, bestämde äfven sig för en
verlds-exposition och uppdrog åt Hamburg att göra les honneurs.
Men dä England och Frankrike alltför mycket måhända
skattat åt lyxen, beslöt Tyskland, den gången åtminstone,
att endast bringa nyttan sina offer.
Så öppnades i Hamburg år 1863 den fjerde
verlds-expositionen, men nästan helt och hållet af hvad till
jordbruket hörer. Utställningen varade i sex dagar, hvarunder
man hade att se en mängd de utvaldaste exemplar af
husdjur frän alla delar af Europa, jemte allehanda
ladugårds-produkter, frukter, sädesarter i oändlighet och af alla slag;
men icke de olika växterna blott, utan äfven de olika
jordarter, hvaruti de vuxit. Aldrig hade man förr sett
råämnet och dess förädling så systematiskt ordnade vid
hvarandra, från kokongen, silkesmaskens verk, till
sidentyget, menniskans; frän den simpla lerklumpen till de
många konstnärligt formade varieteterna deraf. Korteligen,
der var på ett ställe sammanfördt det bästa af hvad jorden
producerar för menniskan, den enda konsumenten på vår
jord som aldrig får tillfyllest.
Klart, att Bergelin icke kunde uteblifva från en
exposition, som var ett jordklotets jubileum, en naturens
segerfest. Han sparade hvarken helsa, eller tillgångar när
det gälde resor för dylika ändamål, och de flesta företog
han på egen bekostnad. Under hela denna exposition
såg man Bergelin med sin anteckningsbok i hand ströfva
kring från morgon till qväll, oaktadt regnet slog ned
i strömmar och stormen, kall och genomträngande tjöt
öfver den gamla handelsstaden. En landsman, som på
sista dagen der råkade Bergelin, fann hans ansigte
ovanligt blekt och hans steg staplande, men blicken lika
rastlöst spanande öfverallt och handen med penna
arbetande för fyra. Ingenting fick åsidosättas eller glömmas
der; det var ju så mycket som kunde komma den kära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
