Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det behöfver väl icke sägas att Zedritz ej tillhörde och
omöjligen kunde tillhöra dylika klassiska mandariner. Han
lärde såsom han sjelf hade lärt och känt, och han var icke
ett enda ögonblick sina ungdomsidéer otrogen. Det var de
rika lockarnes svarta färg som bleknade med åren — icke
hans hjertas purpur. Om någonsin ordspråket: “ansigtet är
själens spegel” har sin tillämplighet, så var det på honom.
Men det var helhvitt glas i den spegeln och utan ringaste
skarf eller buckla. Också var allt hvad den reflekterade
klart och rent, aldrig vanställande, aldrig brutet. Det var
något det för en studerande ungdom att spegla sig uti.
Döden har nu bredt sin dimma öfver detta förr så klara
glas. Men mycket kan man skåda än uti ett rent och
obefläckadt minne.
18 juni 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
