Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är gratien som med rosenfingrar ordnar de mest abstrakta
ämnen, utan att ledsna eller tröttna. Man vet icke hvad
man mest skall beundra: snillet eller formen, djupets
oändlighet eller ytans skönhet.
Ett omdöme öfver honom må det dock tillätas oss. Om
Agardh, stor i mycket, visade sig mindre i något, så var
det. måhända såsom biskop och prelat. Men bör man väl
undra derpå? Huru kan väl den, som, fördjupande sig i
åskådningen af den oändliga naturen, der skådar den guddomens
bild i så många färgers prakt och så många solars strålar,
huru kan väl den med samma tillbedjan vända sig mot en
träsnittsbild af den evige, sådan han bjudes oss af en stel
invecklad dogmatik? Men Agardh hade, liksom några andra
af våra utmärkte män, sitt bröd af kyrkan, fast det icke
alltid står i menniskans makt att lefva for det, hvaraf hon lefver.
Men hvarför träder icke staten i kyrkans ställe, för att
tillgodogöra sig en så mångsidig förmåga som Agardhs, det
enda verkliga ämne till en stor statsman, som Sverge på
många år egt? Agardh förbisåg aldrig det ena för det andra,
Han tänkte sig en stat lika blomstrande som naturen, och
ingen af hans inländska samtida bar djupare än han trängt
till grunden af samhället, forskande efter dess behof,
äfvensom efter medlen för deras tillfredsställande.
Men medan man gång efter annan förde till
statsrådstaburetterna personer, som knappast i någon del speciminerat
för dem, tänkte ingen på Agardh, statistikern, statsekonomen.
Kanske tänkte man ändå, men såsom dvärgarne tänkte om
jätten: hvad har statyn bland statyetterna att göra?
Så fick Agardh sin graf vid Venerns bölja, såsom han
långt förut vid sitt afsked från Lund anande yttrade; så
återgick han i det fridfulla skötet af den natur som egt hans
första kärlek, den enda som aldrig bedrager, aldrig sviker
den dödliges hopp.
12 februari 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
