Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller Mindre teatern. Hans fruktbaraste period som
teaterförfattare infaller under de närmaste tio åren, sedan han
lemnat pressen; blott ett mindre antal af hans arbeten
härröra från en senare tid intill 1860. Under samma
tidrymd skref han, 1847—1851, sina romaner: Flickan i
Stadsgården, Vålnaden, Banditen, Första Älskarinnan, Sonen
af Söder och Nord, samt af sina större berättelser
Jernbäraren och Kråknästet, utom flere mindre, som sedan
intagits i hans samlade taflor och berättelser. Det är en
omfångsrik produktion, sammanträngd inom ett årtionde,
vid hvilken vi ett ögonblick vilja dröja, dock icke för att
försöka en estetisk anatomi efter konstens regler af Blanches
vittra skapelser, ty dertill brista oss i lika grad håg och
förmåga.
I fråga om hans dramatiska arbeten har kritiken varit
tämligen ense om att bekräfta den populära uppfattningens
dom, hvilken i Blanche helsat det nyare svenska lustspelets
både grundläggare och hittils främste författare. Om han
i sina romaner röjer inflytelse af utländska förebilder,
stod han deremot såsom lustspelsdiktare på sjelfständig,
inhemsk botten, tecknande med slående åskådlighet de
karakterer, seder och lefnadsförhållanden, som den finaste
iakttagelseförmåga för honom uppenbarat. Om han ofta
lånade uppränningen eller, att så säga, en yttre stomme till
sina dramatiska alster, målade han dock ej, efter
främmande mönster, taflor af ett främmande lif och
åskådningssätt, af främmande seder och oseder, af ett främmande
bildnings- och samhällsskick, utan bilder ur den hemmets
verklighet, som rörde sig rundt omkring honom. Härigenom
hafva de i och för sig sjelfva en varaktig betydelse för
vår literatur. Derjämte hafva de verkat vägbrytande
genom att för efterföljare anvisa nya områden, hvilka man
dittils ej vågat göra sig till godo för en inhemsk
dramatisk utveckling. För vitterhet och konst gäller, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
