Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Teodor Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
August Blanche var äldst bland åtta syskon. År 1819
inskrefs han i Klara skola, hvarjämte enskild handledning
i studierna meddelades honom först af ett på sin tid bekant
original, den språklärde s. k. “araben” Holm, sedermera af
kollegan i Klara skola Vretberg, hvilkens sorgliga slut Blanche
anses ha skildrat i berättelsen “Magister V:s död“ i
tidningen Freja för år 1839. Minnena från skoltiden, som alltid
förblefvo honom kära och ännu på äldre dagar qvarstodo
i sällsynt friska färger, ha lemnat honom uppslag eller
ämnen till ej få bland de berättelser, som ej blott kallades,
utan ock voro sanna “Taflor ur lifvet och naturen“, trogna
"Bilder ur verkligheten“. Bland kamrater, hvilka sedermera
liksom han skapade sig ett namn, må anföras Öfverström,
hvilkens vackra minnesruna han tecknat i berättelsen “Han
är för god“[1], Sturzen-Becker och A. E. Holmberg, hvilkas
af Blanche författade minnesbilder läsas i detta häfte, C.
A. Hagberg, Kiellman-Göranson samt Fr. Deland. Bland
sine lärare var han med synnerlig tillgifvenhet fästad vid
skolans konrektor Jakob Ekelund, hvilken han egnat ett
äreminne, ej i den sedvanliga stilen, men ej derför af mindre
värde, i den berättelse[2], som bär den vördade lärarens
namn. “Det utgör min ära“, säger han, “att hafva varit
en af de få bland hans elever som, ehuru barn och trots
den grumliga ytan, förstod att värdera detta hjerta af
renaste guld, detta snille af de ädlaste perlor. Mången
afton efter skoltimmens slut satt jag uppe hos honom vid
hans skrifbord, efter hans diktamen skrifvande hans lärobok
i gamla historien, som upplefvat så många upplagor“. En
helt annan bild möter oss i teckningen af rektor Trysén,
“trivialskolans despot“, en verklig typ af den nu försvunna
generation af lärare, som för att styra och bilda sine
undersåtar knappast kände något annat medel än färlan[3].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
