Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristian Stenhammar till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröstet! Har tillika verlden alldeles tagit förklädnaden af sig och
visat sig en gång sådan hon är, så sjelfvisk, så känslolös, så
obarmhertigt tillskrufvande bojorna —–-o hvilket
fasansfullt ljus faller då ifrån bödelns hand in i det hemska mörkret!
Kommer så synden, icke längre förskapad till en ljusens engel,
utan uppriktig, som en djefvul i afgrunden och bekännande hvem
hon är, huru skola vi då benämna den upplysningen ? Är det
ett ljus mer eller ett mörker? Säger hon då till själen: ingen
känner dig såsom jag ... du i mörksens kedjor bundne! I
hvil-ken af de krälande djuren bebodd vrå i ditt häkte är det då
mörkt nog och djupt nog för dig?»
Ja visst! Det fins icke allenast i detta, utan än mer i
mycket annat af hans predikningar en rik uppfinning. Men detta
echauffement! Denna bojornas tillskrufning! Denna bödel med
sitt ljus i handen! Dessa krälande djur i fängelsets vrår! Hvad
tycker du om dem?
Sept. 1854.
Vid riksdagen rasas. — Reuterdahl, på besök hos Broman,
kallade mig. Jag var hos honom en dag. Åtskilligt språkande.
Statsråden i allmänhet äro trötta; majestätet behandlar dem utan
konsideration. Vid väckt fråga i konseljen om det nya kreditiv
för neutralitetens upprätthållande, som begäres innan ständerna
få åtskiljas, höll Gripenstedt tal och framstälde, hvilka svar derpå
konungen kunde hafva att vänta. När talet var slut lydde svaret:
»Tänk! jag kunde dock icke föreställa mig, att jag af ständerna
skulle hafva att vänta ett så dumt svar».
Häradshammar d. 26 mars 1856.
Du skrifver om riksdagen. Nej, ingenting i verlden skulle
kunna förmå mig att begifva mig dit. Icke blott derför, att jag
skulle våga lifvet dervid, med den fallenhet mitt blod nu har att
störta till hufvudet. Jag skulle i de upprörande grälen och heta
rummen förgås. Men den anda, som nu regerar, är mig så
vidrig, vinglet i alla ärenden så oefterrättligt, att jag beder Gud
bevara mig från all delaktighet deruti. Särskildt skulle pres. v.
Hartmansdorffs ifver för ecklesiastikkollegium, som otvifvelaktigt
kommer å nyo på tapeten, försätta mig i fiendskap till honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
