Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hammarsköld till Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedt med Härtelska stilar för att företaga sin samling, så är det
klart att tiden för mig, ifall jag ville hinna förut, ej var
synnerligen lång. Och i så fatta omständigheter synes det mig att det
var så godt nu i vinter som nästa sommar, så mycket mera som
jag nu hade tid att af dem företaga en revision, hvilken ju längre
jag dröjer, blir mig mera knapp, liksom sjelfva göromålet i
anseende till min utstakade plan för min framtida verksamhet, ju längre
jag dröjde, skulle blifva mig allt mer och mer heterogent och
äckligt. Dessutom behöfde jag nödvändigt att ju förr ju hellre få
mina pulpetlådor befriade från allt det versifierade skräp som
hittills uppfylt dem. Jag må ock bekänna att jag på visst sätt
tror på meningen och nödvändigheten af en progressiv utbildning
af menniskoslägtet, och att jag är öfvertygad om att man ej må
genast insläppa ljuset i hela dess bländande glans i det ovana
ögat. I anledning deraf hyser jag också det hopp att mina
skaldestycken, igenom den allmännare öfning de ge vårt publicum, i
nästan alla variationer af tekniken — om hvilken det i allmänhet
hyses de mest förryckta begrepp — skola vara en gagnelig
propedevtik till ett renare och säkrare uppfattande af de
Atter-bomska mästerstyckena, då de en dag med samladt genialiskt
skimmer framblänka. Jag har varit vidlyftig öfver denna punkt, af
det skäl att jag så ogerna vill att mina vänner skola missförstå
och i anledning deraf ogilla mina handlingar. Hvad hopen, plebs,
om dem tänker, har alltid varit mig likgiltigt.
Rääf till Hammarsköld.
Thomestorp d. 14 jan. 1813.
Hvad kan man vänta för fullkomlighet, när man ser hr
Son-dén, med hela nya skolan till följeslagare, löpa i kapp för att
tidigast på morgonen lemna till tryck sina aldrig nattgamla
manuskripter, hvarpå det ännu flytande bläcket gör de enda
korrek-t urer na? Det gamlas anhängare kunna icke neka er snille och
alla möjliga poetiska förtjenster, men just deruti hvari deras enda
företräde ligger, i elegansen, lemna vi dem en obestridd seger.
Se på Goethe och Atterbom! Deras verk äro glatta och
skimrande som ett slipadt stål, återspeglande bilden derigenom
mera obruten, utan att någon rostfläck lemnar fotfäste för flugorna,
hvilka ni med allt ert rifvande icke kunna afhålla från edra näsor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
