Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gjörwell och Rääf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seende på både lärdom och smak, men deremot saknas den
historiska granskningen på ett och annat ställe. Några bevis så af
det ena som af det andra. Lofordet och upprättelsen af prof.
Ekerman s. 426 var väl förtjent. Det heter: »Sjelfva hans
lär-demsprof (disputationer), förvånande till sitt antal, förlora icke
uti värde då de jemföras med senare tiders i samma väg, och
gamla Latiens religion, samhällslagar, seder, bruk och språk hafva
aldrig hos oss varit mera kända, aldrig flitigare afhandlade och
upplysta». — Det var vidare ett ord i rättan tid, som säges om
nyttan af latinska språkets kännedom i förväg, eller före de
moderna språkens lärande. Detta sannas äfven i afseende på sjelfva
vitterheten, och har den store kännaren af dem bägge, grefve
Oxenstjema, sagt mig att ett snille lyckas vida bättre äfven uti
det lätta och glada, uti det blott sjelfsvåldiga, när man förut
känner och väl studerat de gamle. Samma sida tilldelas Dalin
rummet efter fru Nordenflycht i afseende på svenska språkets odling.
Bevars! en alldeles onödig höflighet. Långt före fru
Nordenflycht hade Dalin skrifvit sin Argus, och blifver alltid Dalin den
penna, som först skref ren svenska, utan främmande vare sig
konstruktioner och ord, som först skref en historia med ett språk
som var henne värdigt. Tvärtom: fru N. och bolag voro de
som, oaktadt sina stora och lysande snillen, skämde vårt ädla,
starka och rika språk med försvenskade gallicismer. — Att en
stor Latinus är ej sällan liten uti eget modersmål, hafva vi länge
måst kännas vid. En And. Rydelius, hvilken orator i Ciceros
tungomål, men ock — med förlof och djupaste bugning vid den
venerable mannens aska — hvilken bondkaplan uti sin
prediko-stol. Jag skulle således med hr Fant icke anföra en Upmark
(Rosenadler), Lagerlöf och Hermelin såsom mästare äfven i svensk
vältalighet. Hvilka äro då deras vältalighetsarbeten på
modersmålet? Ack, uti samma del af förenämnda akademis handlingar
får man med kallsvett truga sig att läsa en mästares för den tiden
svenska stil, och just uti ett verk som skulle stå nr 1 ibland
våra riksarbeten. —–-Så mycket rörande detta Minne.
Tillåt mig, gode vän, nu vidare endast tillfoga några rader
om en man, som jag så länge och så väl kände. Han var till
växten något lång, icke mycket fetlagd, bar peruk. Ansigtet egde
ädla och fina drag, eld och qvickhet lyste utur vackra ögon, pan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
