Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»jag har gjort allt hvad i menniskomakt står för att få detta
förslag undertryckt; men presidenten har efter sin salig mor, som
hette Grönhagen, ärft en sådan tenacitet i lynnet, att ingen
men-niska rår på honom». Vid tillfället tycktes R. hafva glömt att
äfven hans mor hette Grönhagen, samt att tenaciteten i hans
lynne, vare sig nu möderne- eller fädemearf, visserligen icke
efter-gaf den Hartmansdorffska. Förhållandet mellan de begge
frän-dema var och förblef alltid ett godt och aktningsfullt, såsom
mellan vänner och fränder höfves» *.
Representationsförändringens genomförande (1865) gaf
naturligtvis R. bittra stunder, icke så mycket på grund af
bördsaristokrati — ty aristokrat i vanlig mening var han icke — utan på
grund af öfvertygelse om det för landet lyckobringande i den
gamla institutionen. Till en af våra historiska forskare, på samma
gång en högättad man**, skref han i sept. 1862 ett bref som
skänker en ganska klar inblick i R:s uppfattning af adelns
mission och i allmänhet af den gamla ståndsförfattningen:
»Obegripligt kortsynt måste den styrelse vara», säger han,
»som kunde önska förändring uti vår representation, uppväxt med
nationen, och erbjudande den största möjliga trygghet och värn
mot demokratiens ständiga anfall på konungamakten, derjemte
folkets yppersta skydd mot tyranniet, samhällets mot liberalismens
tanklösa omstörtningar.
Adeln, än genom smek, än genom våld, beröfvad alla sina
rättigheter, under det de tvänne lägre stånden ständigt vuxit,
skulle, utan den enda återstående, sin representation, nedsjunka
till en tom titel, att äfven för den sedermera lika ifrigt förföljas,
och med större skäl.
Många regenter hafva vi egt, begåfvade med stor skicklighet
både i krigiska värf och inhemsk förvaltning; men uti politisk
långsyn och statsmannavishet har ingen öfverträffat den derjemte
lärdaste af våra konungar, Karl X., och annorlunda dömde han
om adelns nödvändighet och ofrälseståndens stigande anspråk.
♦ På väggen i R:s biblioteksrum på Forssnäs, hvilket ännu är bibehållet
i ungefar samma skick som då den gamle lefde, hänger ännu i dag
Hart-mansdorffs porträtt vid sidan af Karl Johans.
** Friherre A, W. Stjemstedt, som under flera riksdagar intog R:s säte
och stämma på Riddarhuset (1865 såsom reservant mot
representationsreformen). Ur sin korrespondens med R. har frih. Stjemstedt godhetsfullt
meddelat oss ofvanstående utdrag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
