Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mindre den ålderstigne tjenaren och underhafvanden samt
begåf-vade dem ofta med rika testamenten. ’
Mot öfverflöd, hemmansklyfning och tillskapandet af
lösdrif-vare lade förra husbondeväldet välkända hinder. Hvad Sverige
äfven i detta fall vunnit, kan man i dess fängelser och
korrektionshus beskåda.
Men denna rika adel, säger man, egde egna gårdsrätter och
missbrukade sin domaremakt. Låt vara att så någon gång skett,
ty hvarest och i hvad inträffa ej missbruk ? Men anmärkas måste,
att man ännu blifvit skyldig andra bevis på husbondegrymheter,
än afundens lösa sägner; hvaremot osanning är ej, att tjenarens
och brukarens tillgifvenhet, trohet och lydnad blifvit ur samtiden
nära biltoga.
Det tillvites medeltidens aristokrati att hafva varit orolig och
någon gång fejdat både inbördes och mot det allmänna.
Jem-förom då andra länders, t. ex. Frankrikes och Tysklands
förhållande, i detta fall långt svårare och varaktigare än hos oss.
Med-gifvom, att ingen korporation kan helt och hållet undandraga sig
inflytelsen af tidsandan, men att det är nog beröm, att tillegna
sig det minsta af dess fel och det mesta af dess bygder.
Ovilja att oss med de öfriga stånden förena, är ock en
öfver-skrift i den stora fabel bok, som mot adeln blifvit i omlopp satt.
Tvärtom visa våra urkunder, att när genom rusttjensten
frälse-friheten och en ny adel uppkom, deltogo obehindrade och efter
behag många nyligen frigifna slägter i denna värdighet, då
der-emot många gamla friborna ätter qvarblefvo skattemän och i det
nya bondeståndet. Vid upprättandet af riddarhuset antecknades i
dess matrikel knappast 1/3-del af då befintliga ädlingar; alla de
öfriga blefvo antingen ledamöter af bondeståndet eller stamfäder
för våra ståndspersonsslägter. I hvilken tid hafva väl våra konungar
uraktlåtit att med adelig sköld belöna utmärkta medborgare? Ur
hvilka klasser och af hvilket slags förtjenst saknar ståndet
nykomlingar? än med hemlig förtrytelse hos det större antal
eftersträf-vande, som, oaktadt sina försök, icke kunnat denna värdighet
erhålla; än under öppen klagan öfver adelns stora belopp, utan
besinning hos någondera sidan, att ädlare vore om man gladdes
öfver talrikheten af förtjente svenske män, och att deras antal är
så stort att alla icke här kunna inrymmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
