Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. LEFNADSTECKNING - 7. Ljungeldar på Riddarhuset: riksdagsscener och debatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för uti 28 § blifvit stadgadt, att »hvarje departementschef skall
föredraga och expediera alla ärender, rörande befordringar,
förordnanden, tjenstledighet och afsked till och ifrån embeten och
tjenster vid de verk och stater, som under departementet höra*.
Denna speciela föreskrift synes, till mål af deruti bestämd art,
inskränka departementschefernas föredragningspligt. Orden verk
och stater, som under departementet höra, kunna gifva anledning
till stridigheter om departementschefernas myndighet. Konungens
makt äro rikets kollegier, länsstyrelserna samt andra verk och
stater underordnade; men jag vill tro, att det nya
grundlagsförslaget icke åsyftar att öfverflytta denna konungamaktens suprematie
på någon statsminister eller statsrådsdepartement, ifall dermed
skulle förstås ett embetsverk, hvars chef en statsrådets ledamot
vore. — —»
Efter en i samma riktning fortgående kritik tillägger R.
följande slutord:
»De åsigter, dem jag nu haft äran meddela, äro icke
ursprungligen mina, jag bekänner det uppriktigt, emedan jag ej
älskar att tillegna mig andras förtjenst. De hafva öfvergått till min
öfvertygelse från en man, hvars sakkännedom och grundlighet lätt
böra röjas för vår samtid.
»Men enskildt måste jag beklaga saknaden af en annan man,
fäderneslandets och riddarhusets prydnad, honom, hvars fullmogna
vett redde föremålens trassel, hvars milda och öfvertalande röst
försonade hatet; honom, som med fosterlandskärlekens hela värme
besvor sin konung att icke ändra sin dåvarande grundlag; som
icke dess mindre förblef hvad han förut alltid varit, denne konungs
vän och oskiljaktige följeslagare; honom, som 20 år derefter
kallades att författa den regeringsform, vi i dag ämna väsentligen
rubba *.»
* R. åsyftar här statsrådet Adlerbeth. — På grund af utlåtanden sådant
som det ofvanstående, må man emellertid icke föreställa sig att R. hyllade
någon slafvisk undfallenhet för konungamakten. Han misstänktes å högre ort
t. o. m. för rabulism i så måtto, att då K. M:t 1843 fann skäligt tilldela
honom Nordstjernan, voro vederbörande icke säkra på om han skulle mottaga
den samma, och man gjorde sig först i tysthet härom underrättad hos en af
hans förtrogna vänner.
,,R. var allt igenom sjelfständig, oböjlig i hvad han ansåg rätt» — säger
Abr. Bohlin träffande i den nämnda Aftonbladsartikeln — »och glömde aldrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
