Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undkom han sina väktare, och biträdd af allmogen, lyckades han
återfinna skvadronen. Med den delade han farorna och äran af
kriget, till dess han slutligen af den härjande fältsjukan i Torneå
bortryktes.
Efter Jägcrschiold.
322. Isberg, dragon från Pärnå.
Nylands dragoner hade alt sedan trettioåriga krigets tider
bibehållit sin rang som ett af de bästa rytteriregementena i svenska
armén. Äfven i 1808—1809 års krig häfdade de i talrika strider sitt
gamla anseende. Så tumlade de en bister vinterdag den 24 februari
1808 om på isen af Pärnå viken med kosackerna, hvilka de äfven
lyckades tillbakakasta.
Men befälhafvaren öfver den styrka, som stod vid Forsby, insåg,
att han lätt skulle kunna kringgås af en större styrka och beslöt
därför att anträda återtåget. Bland de återtågande dragonerna var
äfven en från Erlandsböle i Pärnå socken, som hette Isberg.
Isberg var bosatt å det s. k. isbergska torpet invid allmänna
landsvägen mellan Backas och Kristinaborgs rusthåll i nämda by.
Då nu Isberg tillsammans med den öfriga truppen tågade åt Borgå
till, kom han således att tåga alldeles förbi sitt hem. Han vek då
in för att ännu en gång taga afsked af sin unga hustru. Huru länge
han då dröjde, är icke så noga kändt. Men alt nog, då han började
se de förföljande kosackerna, hvilka kommo samma väg, skulle han
hoppa upp på sin häst, för att sedan söka upphinna den trupp han
tillhörde; men som han lärer varit en storväxt karl, brast hästens
rygg, då han i brådskan altför häftigt hoppade i sadeln.
Innan han sedan fått den andra hästen sadlad samt kommit
lyckligt upp i sadeln, hade kosackerna redan hunnit så nära, att det
var hart omöjligt att hinna undan. Djärf som han var, försökte han
det dock, men snart begynte kulorna hvina omkring honom, och då
han redan hunnit högst uppe på krönet af den höga backe, ett stycke
från Isbergs torp åt Borgå till, öfver hvilken landsvägen då gick,
träffades han af en fientlig kula, hvilken dödade honom på stället.
Då hans hustru från fönstret såg detta, skyndade hon att med
en kälke draga hem sin nyss så lifskraftiga make. Hennes sorg kan
man lätt tänka sig; men de förbitågande ryssarna hade endast skrattat
åt henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
