Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifs-stigar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fasta på målet: krönet, där Karin stod i solskenet
och log och vinkade.
Han var nedanför bärget igen. Det gällde
bara att åter bli stor nog och stark nog!
Och det skulle han bli!!
Han pluggade och pluggade, kvistade, bände
och bröt »för att bli lik alla de andra».
Det är ett svårt arbete nog det, herre, för
den som inte ligger åt det hållet, men till sist
fick han bukt med sig, något så när. När han
därtill så började tycka om läsning för läsnings
skull — Ja, då var det värsta öfver!
Från Karin hade han ibland små enkelt
hopritade bref, som alla slutade på samma vis,
»att hon och krönet hälsade så mycket och båda
stodo de kvar».
Sten svarade lika enkelt och kort tillbaka.
Man ska vara djupt inne i civilisationen,
herre, för att tycka om rita ihop bref! Men Sten
skaffade sig hvad det led »en dagbok», och i
den var Karin med . . .
Föräldrarna, som inte kunde läsa skrifvet,
fingo bud från honom genom prästen. Han var
en präst den prästen — skydde hvarken väg
eller möda, när det gällde att glädja. Ibland
skref han själf till Sten, och så underligt föll det
sig, att han då oftast talade om Karin och rika
Hans, »som var stadstokigare än någonsin, fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
