Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mat, mat, mat», var också hennes ständiga
begäran först.
Men när hon började känna sig mätt på
att vara mätt — blef det en förändring.
Hon ville inte ha någon mat mer — aldrig
någon mat mer — leksakerna kastade hon bort.
Inte ville hon längre sitta i fostermoderns knä;
hon ville bara ligga, ständigt ligga i den säng,
där modern lagt henne. Hon blef gul, hon blef
hopkrymt, och hon gret syskonens kvidande,
orkeslösa hungergråt.
Doktorn sa’, att fallet var högst eget:
»hun-gertyfus midt i öfverflödet!» — Hjärtats
hunger-tyfus, herre.
Somliga barn födas inte på en gång, utan
hänga i år och år, ja, somliga i hela sitt lif, fast
vid modern med tusende osynliga trådar. Om
ett sådant barn slites loss med våld, begås mot
det en gärning mera grym än mord.
Hon hade aldrig skrattat, lilla Anna, sedan
hon kom till oss. Lyckades jag locka fram
bara bebådelsen af ett leende på de små
förtorkade läpparna, var jag stoltare än om skolans
alla utmärkelser kommit mig till del.
En kväll tycktes den lilla hoptorkade
kroppen hvarken ha andedräkt, blick eller lif.
Fostermodern gret, och jag hade svept
sänggardinen kring hufvudet, så ingen skulle höra
hur omanligt jag snyftade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
