Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enoch frostmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon var lik en som hade pröfvat sin vilja
till botten och funnit den oduglig.–-
Mullvadsarbetet lefde i mörkret.
Skammen med Lisa hade på något vis inte
blifvit en skam: själfva prästen hade affallit.
Med hans hjälp lyckades Enoch till sist
drifva sitt lifsmål, frostförsäkringen, igenom —
och resultatet visade sig snart. Axen blefvo
rostade men inte svartbrända af fienden, halmen
redde sig godt.
Men slikt bara ökade smyghatet.
»Skulle man nu »till råge» också bli tack
skyldig åt honom Enoch!»
När Enoch så därtill kom fram med ett
nytt förslag, att bönderna skulle förbinda sig
att bara afverka en viss procent af skogen och
därtill idel helmogna trän.—Ja, då gingo
människorna ur huse, herre, för att fälla honom.
Det skedde en dag på senvåren, när sjön
var full af vatten och stormen yrde omkring
lös-snö, så man inte såg handen framföre sig.
Enoch kom från en stämma — —
Just den dagen hade han kännt en sådan
motvilja att ta’ lill’ Enoch med i släden, så
gossen var blifven hemma.
Han körde raskt — ruskorna visade ju
vägen! — Och så gjorde de — vägen till döden!
Hvem som flyttat dem blef aldrig utrönt: men
hela byn slog ned ögonen, herre, vid frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
