Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svart och hvitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en bit bärgvägg bar, då visste jag genast hvar vi
voro hemma.
Jag tror nog att det var sju mäns arbete
jag utförde den gången, men en stund senare
var jag, Brand och släden i säkerhet i en liten
håla, där skogskörarne i regel lade upp de
torr-vedsknippor, de alltid brukade kasta på
vedlassen till tändämne åt mor.
I tre dygn iingo vi sitta instängda därinne,
kampen och jag, medan gråbenen tjöto och
gläf-sade rakt öfver våra hufvuden. Hade bara Brand
gnäggat så . . . Men han var för klok, min häst.
När vi ändtligen kommo hem — voro vi
inte kräsna på föda, må du tro — och inte på
dricka heller.
Men i stugan var ljust.
Mörkret satt inte längre i spisvrån, bara
kylan, men den var välkommen.
Samma dag kommo barnen för första
gången, alla utrustade med kälkar, skor och
skridskor, kommo som vårstänk öfver isen.
Tror du inte, att jag rent af måste ta emot
dem med ryggen för att hindra mig ifrån att
ta dem i famn?
Ja, det måste jag.
Mycket läsning blef det inte af den dagen:
jag var kväfd af ord — jag måste tala, och så
berättade jag sagor, de mest hämska, hårresande
sagor jag kunde få fatt på. Till sist blef den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
