Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han glömde inte något — lion fick både
kapital och ränta.
Mannen alldeles som lefde upp i den tiden.
Att ge ovett var en ändå mycket mer rafflande
finkel än att ta’ ovett. Supa ensam hade varit
en svaghet, supa två blef en styrka — och de
nyttjade sin styrka.
Det var en syn att se henne, Thora, kämpa
mellan de där två, ty kämpade till blods gjorde
hon, sedan den första skräcken väl lagt sig.
Gossen var hennes heliga banér, om honom
kämpade hon som en korsfarare! Hon tiggde,
bad, befallde, hon blottade sin skälfvande
modersömhet för sonen. Ja, herre, hon gaf honom sin
kärlekssaga och domsrätt öfver den . . .
När intet hjälpte, lät hon rulla
brännvins-ankaret i sjön, och låste in deras kläder för att
hindra bygång.
Men han hade många laster att lära bort,
han, stadsherrn: röka cigarr, spela kort och idka
nattvak.
Och sonen lärde — lätt — och allt!
Ibland kom det öfver Thora att vilja ta’
mannen i sin hand, smula sönder honom som
ett torrt löf och blåsa bort honom från gården!
I stället talade hon resonligt med honom, som
hon trodde; hårdt tal var det, och till ingen
nytta blef det. Högfärden hade gripit honom:
han var åter en man och herreman, ser du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
