Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frågsam var han inte heller, gossen. Han
tycktes lika bra tro på en gammal förlofning
och återkomst från Amerika, som han förut tyckts
tro på sin döda tiggaremor i snön.
Men i botten brände en djup
tacksamhets-känsla mot fadern, som befriat honom från det
fula namnet, han hört hviskas i alla hörn, där
mörkret rådt.
Som ett egendomsmärke brände den känslan
in sig: gossen blef faderns!
Så ofta han kunde, satte han sig bredvid
»den nye»; modern måste däremot ropa honom,
hon. Men Thora tog ingen varning. Hennes
känsla var åter öfverflödets, hon fyllde i hvad
som fattades.
Att gossen höll sig så mycket till mannen,
tydde hon så, att han fann »stadsherrn» lustig
och att lustigheten skulle hållas vid lif, drog hon
själf försorg om.
Ja herre, nu kommer det en bit, som är ful,
mycket ful, om du så vill, men de våder i
människornas lifsväf, som väfvas af trasor, äro
sällan vackra.
Thora väfde sin trasmattsvåd just då. Och
så du!
Hundra sinnen — hundra hjärtan — det är
man och kvinna. Om nu alla de hundra
sinnena trampa på alla de hundra hjärtanen, så . ..
Nej, herre, dömma kvinnor är inte lätt! Thora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
