Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom såsom genom en öfverraskning; den plats, till
hvilken han här inbjöds, förekom honom, »mannen ur
den djupa skuggan» såsom han själf vid inträdandet
nämnde sig, som den lugna platsen vid en värmande
härd.
Den hängifvenhet, hvarmed Strandberg slöt sig
till detta samfund med dess syften, minnen och
traditioner, sammanhängde på det närmaste med hela
egendomligheten i hans natur. Gjuten som han var af ett
enda stycke, kunde han ej hängifva sig delvis: där
han var med, där satte han in hela sin personlighet.
Så öfverlämnade han sig med barnslig
bekymmerslös-het odeladt åt sin lyra utan att taga ens ett steg mot
någon befordran på ämbetsmannabanan. En annan
yttring af detta sinnelag var den starka tillgifvenhet
han städse bevarade mot det sydsvenska universitetet,
i hvars ungdomliga kretsar hans tidigare sånger
mot-togos med obeskriflig hänförelse. Kände han sig
fästad vid någon med vänskapens och tacksamhetens
band, så var bandet oslitligt. Men om Strandberg
fått den härliga gåfvan att hängifva sig, så ägde han
därmed äfven makten att draga till sig och fästa vid
sig vänner med band, hvilka tillgifvenhet och
beundran täflade att förstärka. Och detta öppna väsen,
som ej kunde med att förskansa sig bakom umgängets
gängse former och uttryck, denna i botten friska natur,
denna starkt framträdande rättskänsla, denna lefvande
öfvertygelse gjorde, att umgänget med honom verkade
stärkande som den friska bergsluften. Trädde det
underhaltiga, det lumpna anspråksfullt fram, var han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
