- Project Runeberg -  Dikter tal och minnesanteckningar m. m. /
217

(1893) [MARC] Author: Anders Anderson With: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfverläggningar. De erinra om hvad Goethe säger
någonstädes om barnen — och hvilka föreningspunkter
utgöra ej dessa? — »de betala med hvad de äro, ej
med hvad de göra». Och deras betydelse framstår
klarast, då de bortgått: när pärlbandet brustit, märker
man hvad det var, som höll dess delar tillsamman.

Men den egentliga hemligheten af den
dragningskraft Strandbergs personlighet utöfvade, själen som
gjuter alla dragen till lefvande enhet, var hans alltid
ungdomsvarma kärlek till konsten, hans aldrig
slumrande håg för vitterhetens värf. Så snart de
allvarsamma göromålen skötos åt sidan, voro konstens
genier genast framme, ty de hade aldrig varit långt
borta. De kommo med hvila, eller ännu bättre med
lek efter arbetet. Var då hans umgänge med dem
att betrakta endast som en sysselsättning på lediga
stunder? Ser det ej också ut, som om i växtens lif
blomningen endast vore ett tidsfördrif på några lediga
sommardagar? Men plantan arbetar och sparar, för
att ett enda ögonblick kunna såsom blomma slösa:
då samlar hon på en punkt sina ömtåligaste färger,
då utgjuter hon på en gång sitt finaste doft, för att
fira den korta högtidsstund, för hvars skull hon
långsamt spirat upp i dagen. Af sådan betydelse voro
för Strandberg de stunder han kunde ägna åt den
glada vetenskapen. Och detta drag kunde ej lätt
undgå uppmärksamheten. När han i samtal kom in
på detta fält — och hvilket samtal med honom ledde
icke oförtöfvadt dit? — då upplät sig hans väsen,
som om det öppnats med en trollnyckel, och blomman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:58:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aadtom/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free