Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosauppsatser och tal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bekante är obekant. På aftonen, då solen stupar
ner mot Sundet, strömma skarorna från alla håll
tillsammans på Lundagård. De festliga känslorna kräfva
ett uttryck, och talmännen vid den ungdomliga
glädjens riksdag beträda den mossbeklädda talaretribunen
för att gifva de festliga känslorna namn. Och dessa
namn voro: konung, fosterland, Skandinavien.
Stundens genius svingar sig upp öfver kastanjernas vajande
kronor och breder sina vingar öfver Sveas dalar och
berg, öfver Norges fjällar, öfver Öresund och Bälten,
ända ut öfver Island; och då han sträcker dem ut,
nå de, som förr, öfver Bottniska viken, öfver Finland.
Nu går solen ner. Skymningen sänker sig öfver
lunden, och färgade lampor tändas under de dunkla
löf-hvalfven. Ända till långt in på natten klinga glasen,
ljuder sången ifrån Lundagård. Först fram emot
morgonen börja lamporna att blekna, och allt blir tyst.
Man kunde nästan häpna, då man betänkte, huru
mycken ungdom, huru många förhoppningar slumrade
i den gamla stadens sköte. Det var just en tanke
för nattväktaren, när han ropade: klockan är ett
slagen! Gud bevare vår stad för eld och brand!
Följande morgon samlas en oräknelig mängd
vagnar på torgen. Resklädda, med väskor och
nattsäckar i händerna, sätta resenärerna sig upp.
Åkdonen rulla åstad och kanonerna ropa sitt afsked från
den botaniska trädgården. När den sista kanonen
dånar, rullar den sista vagnen ut ur staden. Besöket
var en ögonblicklig men en oförgätlig beröring.
Staden liknade nu Iduna, när hennes äpplen voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
