Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. “Försök till Hektors lefnad“, “Hvad är kärlek?“ och andra ungdomsskrifter. “Amorina“ och “Det går an“. Den samtida kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
angenäma som sängen. Också liknar deras hy snön,
öfver-stänkt med morgonens purpur».
Denna sin idylliska håg vid tanken på ett enkelt naturlif
utan all förkonstling gaf Almqvist inom kort luft i en novell:
Paijumouf, saga från Nya Holland (tryckt 1817).
I Rousseaus dröm om ett förhistoriskt naturtillstånd, med
hög och inom sitt eget område upphunnen lycksalighet, låg
idyllens frö, hvilket uppspirar hos Bernardin de Saint-Pierre,
då han i den älskliga berättelsen om Paul och Virginie leder
oss tillbaka från allt verldens förvillande larm till de
ursprungliga naturförhållandenas enkla enfald.
Samma stämning har utan tvifvel förestafvat »Paijumouf»;
utan att vi derför vilja påstå att någon efterbildning egt rum.
Författaren låter ett talrikt och lysande sällskap vara en
afton samladt hos en vinhandlare i Bourdeaux. Sedan
konversationen på åtskilligt sätt omvexlat samt öfvergått från
politiska till moraliska ämnen, kom man slutligen till den
öf-verläggningen: »Om oskulden inom sig, såsom sin egentliga
egendom, verkligen bär den mäktiga själsstyrka, och rådiga
fintlighet, som fordras till stora, handlingars utförande, eller
om den blott vore ett yttre bedrägligt sken, utan inre värde».
Såsom ett svar på detta spörsmål, berättar en af de
närvarande en händelse från Nya Holland: huruledes
naturbarnet Paijumouf genom sin inneboende oskuld uträttar
förunderliga ting, förenar tvänne älskande, som slitits ur
hvarandras famn, försonar två krigande stammar m. m. dylikt.
Språket är ofta varmt, friskt och naivt. Som prof på
enskilda partiers tilltalande beskaffenhet anföra vi skildringen
af den unga intagande Paijumouf vid hennes första möte med
europeiska främlingar.
»Genom sköna landskap vandrade vi några timmar, då
vi slutligen kommo in i en dyster lund. Den var beväxt
med det tjusande vackra trädslag, jag nyss nämnt, men som
ännu för naturalhistorien var okändt. Detta träd liknade till
en del palmen genom sin lummighet och höjd, till en
del cypressen genom sin dystra svalka och mörka fårg. —
Vi hvilade oss en liten stund, och som vi hörde en källa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
