Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skola blifva vissa på en annan väg. Den ensliga tanken skall
aldrig varda säker; ej köttslig fräckhet skall frodas, ej lättja
och flärd ingå i riket.
»Om den teologiska vetenskapen murknar, så skall
bredvid den fallnas stoft andaktens skära ros upprinna. Den är
svag?–Ja; hvem kan icke förstöra en blommas stängel
och blad. Men i Guds famn lefver rosens väsen med huld
skönhet i det land der inga mördare gå».
Dessa egendomligt gripande ord, som aldrig blifvit af
Almqvist offentliggjorda och utgöra ett af de mångfaldiga
ställen i hans efterlemnade papper, der hans inre gifver sig
luft på ett minnesvärdt sätt — dessa Almqvists fromt
Gud-hängifna ord skola, tillsammans med den föregående logiskt
förkrossande granskningen af teologiens dogmer, oemotsägligt
vitna att det fans lågande sanningskärlek, tro och förtröstan
hos denne sällsamme man, och de skänka en märklig belysning
åt hans utgifna uppbyggelseskrifter: »Menniskans stöd» m. il.,
på hvilkas uppriktighet man i senare tider ansett sig böra tvifla.
Ofvanpå sina mörka stunder — till hvilka hans i viss mån
förfärande själsanlag gåfvo honom anledning — lyfter sig
Almqvist ofta till verkligt sublima stämningar, såsom följande:
»Ack, sjelfva förhärjelsens grymma lia tackar jag, just
förståndets skarpt äggade svärd tackar jag, såsom ett dunkelt
men saligt under! — Ack, hvem kunde ej nalkas Skriftens
innersta och Herren Gud med det slemmaste sinne, utan att
tvätta sin själ, utan ömhet och eld, om Guds väsendes
krafter och Skriftens hjerta vore nedlåtna till köldens beräkning,
vore gifna i den ensliga tankens våld, vore satta i verlden
med en så beskaffad säkerhet, att hvar och en kunde gripa
dem, som förmådde uträcka sina smutsiga fingrar. Då skulle
man gå till Herrans helgedom såsom tjufvar gå till marknads.
— Men en mörk kerub står vid dörren!
»O du helige, men mörke engel? O du, det starka
förståndets engel, det är du som är denne kerub! — För dem, som
stå på den ovigda ensliga tankens säkerhet, öppnar din hand
af-grunderna? Vid helgedomens dörr står du, dina ögon äro
leende såsom lågor, men på din panna brinner vrede, du har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
