Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vill vara säker och viss om sin frid; för hvar och en,
som ej tillfredsställes af ett oupphörligt vankande, tvifvel och
ömklighet, men som önskar ovanskeligt lugn. Dock, äfven
här är porten stängd, äfven här är visshet icke gifven, emedan
det icke är afgjordt att vi genom döden förintas. Tvärtom
är det af flera orsaker ganska mycket att befara, att efter den
en ny tillvaro förestår oss. — Våra utsigter äro, uppriktigt och
öppet taladt, ingenting annat än eviga ömkligheter; vi äro (utan
hopp om slut!) kastbollar i ett väsens hand, som ifall det är
allsmäktigt, spelar en ryslig lek med sitt rof; eller, ifall det
är godt, då är af samma bräckliga och tröstlösa halt som vi.
De mångfaldiga merendels högst vidlyftiga skrifter af
berömda män, som sökt förena dessa egenskaper hos Gud, sökt
förklara det onda, och lugna menniskan — Almqvists enkla *
omdöme om dem, ifrån Zendavesta till och med Teodicéen,
och sedan än vidare, är blott, att han finner deras författare
ej hafva uträttat annat, än först genom mängden af
godtyckliga ord och distinktioner förmörkat de hufvudfrågor, på hvilka
man borde rikta sig med all möjlig kraft, och slutligen synas
de till hälften sjelfva hafva trott och kommit andra att tro
att en utväg vore funnen, der ingen fans, och der någon minst
kunde uppfinnas genom orediga, halfva och konstlade
framställningar. Hafva deras skrifter uträttat något godt, så kunde
det endast bestå deruti, att de en längre tid hållit
mensk-ligheten ifrån att sansas, bibringat sömn öfver det rätta
förhållandet. Men äfven detta vill icke Almqvist anse för något
godt. Ty då målet är att finna säker ro till våra själar, kan.
detta ej vinnas genom dumhet, sömn och okunnighet; hvar
och en vet, att oro och beständigt vankande lika så troget
kan vara den okunniges följeslagare, som den väl underrättades.
Allt hvad nu yttrats i dessa ämnen, var beständigt
under förutsättning, att vi nyttja vår omdömesförmåga som
men-niskor, nyttja vår tanke blott. Gå vi nu vidare till den
heliga Skrift, så vill Almqvist lika öppet tillstå, att han äfven
der ej finner svar, ej ser någon upplösning på frågorna. Ville
han bruka den metod, som många antagit, att säga att en del
af skriftens utsagor äro utan slöja, rent och bestämdt ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
