Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något mer hade han inte att säga. Men han
upprepade den stolta första versen liksom för att
fråga: »Ser ni, att det var en sanning vad jag däri
sade?»
Vems träl är jag, att i min ungdoms styrka
jag skulle blint en evig vinter dyrka?
Högboren son av Finlands blåa sjö,
fri föddes jag, och fri så vill jag dö.
Men då pennan föll ur den utmattade handen
och ögonen slöto sig för att vila hjärnan från ord
och rim, då rådde inom honom glädje och ett högt
lugn.
Han hade fått uttala det viktiga, det sanna, det
stolta, som han behövde säga sitt folk efter allt,
vad han för dess skull hade måst lida. Nu var
isen borta ur hans sinne. Han var modig och
förhoppningsfull som före striden. Han älskade
människorna än en gång och trodde på deras förmåga
att förvandla sin arma, eländiga jord till en
rosengård.
Sylvias vårdrillar hördes åter i skyn.
Sagornas vårblomster spirade upp ur en ljusmättad jord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
