Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Islossningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plundra ladans skördar och kvarnens kuggar. Han
såg den än en gång hejda floden vid Merikoski.
Han såg stränderna bäva, fälten dränkas, gatorna
sköljas. Men på nytt bröts isens kraft. I tusen
spillror splittrad, skingrades den väldiga vinterhären
för att slungas i havets vågor och förgås.
Nejden andas. Böljorna sjunka.
Skummig går över brusten damm,
fri och segrande, stolta floden
majestätisk sin bana fram.
Åter andades Zachris ut.
»Det är gjort,» tänkte han. »Isen är bruten,
nu är jag fri. Jag flyter obunden mellan mina
stränder, jag faller utför mina forsar, jag dröjer i
mina vikar, jag vidgar ut mig till sjöar, jag bär mina
båtar, jag speglar min himmel. Jag går som ett
band av liv genom ödemarken, jag drar mina
kvarnar, jag faller ut i mitt hav. Jag är åter mig själv.
Jag är sådan, som jag skall vara.»
Han fattade åter pennan.
Och nu, min ädla, höga Suomi-moder,
säg, är du nöjd med dina unga floder?
Mitt hjärteblod, har det betalt ditt lån?
Är jag nu värd att kalla mig din son?
Förstår du nu, att ingen vinterdriva
skall evigt lag för dina böljor skriva?
Som du, med täckelset av is uppå,
var jag i djupet fri och varm ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
