Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förrädaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyst och ofrånkomligt bud förbjöd varje finne att
i oträngda fall visa sig som Rysslands vän och göra
sig till tolk för dess önskningar.
Man visade tidningen för sina vänner, man
läste dikten med den största eftertanke och försökte
att förstå. Vanligen hade man den känslan,
attTope-lius uttalade just vad man själv hade på hjärtat.
Men härvidlag kunde man omöjligt följa honom.
Om man rätt besinnade saken, så hade han
alltifrån förra hösten, då striden med Turkiet bröt
ut, helt öppet och med stor glädje förkunnat, att
detta rikes undergång nu tillstundade. År 1453 hade
turkarna vunnit Konstantinopel, och år 1853 skulle
de enligt hans tro därifrån utdrivas.
Redan detta hade varit litet oförsiktigt, men det
fick ju så vara. Ryssar och turkar voro ungefär
lika goda kålsupare. Det var en smaksak om man
ville hålla med den ene eller andre av dem. Men
nu var läget förändrat. Frankrike och England
kämpade sedan ett par månader tillbaka på Turkiets
sida. Nu var det inte längre två barbarer, som
tillintetgjorde varandra, nu var det bildning och frihet,
som gingo till strid mot mörker och förtryck.
Var det någon möjlighet att tveka i valet? Var
det inte självklart, att Finlands sympatier måste
följa västmakterna? Om Ryssland segrade, då skulle
man få uppleva samma förtryck, som man under de
sista åren hade måst genomgå. Om västmakterna
segrade, då skulle möjligen det ryska väldet
sammanstörta, då vinkade frfheten alla dess underkuvade
folk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
