Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förlovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda människa, som han kunde skriva och tala till
med full uppriktighet, han skulle alltså nu lämna
honom. Men vad tjänade det då till, att deras
hjärtan hade blivit så nära förenade? Om Henrik
flyttade till Tyskland och de aldrig mera råkades,
skulle naturligtvis vänskapen förblekna. Allt detta,
som hade grundlagts under barndom och ungdom
och som borde ha utvecklat sig till ett livslångt,
broderligt stödjande och hjälpande förhållande, det
blev nu avbrutet. Och då så var, kunde han inte
låta bli att undra över varför Henrik hade kommit
in i hans liv.
Hade det endast varit för att skilja honom och
Emilie? Han kom ihåg den där champagnenatten,
då Henrik hade anförtrott honom, att han älskade
Emilie, och då han själv i ridderlig försakelse hade
lovat att inte gå honom i vägen, att inte söka vinna
henne för egen räkning. Tre och ett halvt år hade
gått sedan dess, tre år, under vilka hans hjärta
hade lidit outsägligt, lidit både av sin trohet och
av sin otrohet.
Den smärtfulla, mörka Kahraepisoden skulle
alls inte ha förekommit, om inte Henrik hade skilt
honom från Emilie Lindqvist.
Om nu Henrik verkligen hade hållit fast vid
henne, om han hade gift sig med henne och gjort
henne lycklig, då skulle Zachris ha kunnat tänka
på denna historia med lugn undergivenhet, men
på senare tiden hade Henrik alldeles slagit Emilie
ur hågen. Nu var han förälskad i Mia Hammarin,
en Nykarlebyflicka, som hade större arv att vänta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
