Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Återupptagandet af den aggressiva förryskningspolitiken i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landtdagen elt förslag om beviljande af denna
kontribu-tion äfven för åren 1906 och 1907, därvid förklarande att
enär monarken sin rätt likmåtigt bestämt att af den finska
statsfondens medel 16,4 millioner skulle för sagda
ändamål öfverföras till den ryska riksskattkammaren,
landtdagen endast behöfde bevilja det återstående beloppet af
3,6 millioner. Denna tilläggsförklaring var den tydligaste
möjliga varsel om huru föga tsaren-storfursten ämnade
fästa afseende vid sina löften om iakttagande af den
finska konstitutionens bestämningar. Den nämnda
stats-fonden stod visserligen till regeringens förfogande, men
enligt lag endast för bestridande af utgifter afseende
landets bästa. Och under denna rubrik kunde ingen
förnuftig tolkning hänföra utbetalningar till den ryska
riks-skattkammaren såsom vederlag för att tsaren olagligt
upp-häft den värneplikt man i Finland hvarken vägrat eller
begärt att slippa fullgöra och hvilken fråga därför främst
bort på lagligt sått ordnas. Regeringsförslaget i fråga
väckte såväl inom landtdagen som bland allmänheten
ytterst stridiga meningar. Till en början föreföll det som
om opinionen till öfvervägande del varit bestämd för ett
afslag, därvid man åberopade 1905 års landtdag, som
uttryckligt förklarat sig bevilja de begärda millionerna endast
för det löpande året. Men på ledande håll inom det
konstitutionella partiet hyste man en annan åsikt. Man
framhöll att förenämnda landtdags beslut sannolikt
missför-ståtts af de styrande i S:t Petersburg, att dessa förty kunde
anse landtdagen år 1905 hafva ulfäst sig att också
framgent bevilja den äskade kontributionen och att det därför
vore nästan en hederssak för de finska
folkrepresentanterna att nu uppfylla denna fordran. Härtill fogades så
en mängd sväfvande uttalanden om faran för att
tsarregeringen i händelse af vägran kunde ånyo slå in på
våldspolitik och helt och hållet åsidosätta den finska
konstitutionens kraf.
De konstitutionella ville icke åfventyra en laglig
uppgörelse i värnepliktsfrågan genom att afslå regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
