Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och taflor i oljefärg de vanligaste och mest gouterade. Och
i det hela är ju det också det säkraste. Det är lätt nog att räkna
ut, hvad en matta, innehållande så och så många kvadratalnar, är
värd, men det är svårt att för hvarje besökare pointera ut, att en
liten matta är en äkta, importerad, orientalisk dyrbarhet, som
kostat hundratal dollars. Och likaså vet enhvar, att en bit duk,
öf-versmetad med oljefärg, i regeln kostar mera än en lika stor eller
mindre bit papper, kolorerad med vattenfärg eller kritor, medan
långt ifrån alla amerikanare ha klart för sig att en tañas värde
också influeras af andra omständigheter.
En af mina Chicagovänner, som själf är artist till
professionen och som, hvad mera är, lefver på denna sin profession,
berättade mig nyligen, huru han af en typisk Chicagomiljonär, som
nyligen från Europa erhållit en större samling taflor, ombedts
att taga dem i betraktande. Den lycklige egaren till miljonerna
och taflorna förde besökaren omkring i sitt hus och visade den
ena taflan efter den andra, förklarande och beskrifvande, hvad de
kostat både i inköp och i tull, någon gång uppgifvande ett eller
annat förfärligt rådbråkadt, berömdt namn på uppliofsmannen
till något af konstvärken, och stannade slutligen framför ett af
dem, som såg mycket gammalt ut. „Den här taflan“, sade han,
„ställer jag högst af allesamman. Ni kan själf se att den är
mycket gammal och ändå synes inte den minsta spricka eller det
minsta fel i målningen. Det är färg som heter duga, sådan
kvalitet kunna vi inte i vår tid åstadkomma om det gälde hvad
som hälst. Sedan jag sett den, kan jag nog förstå, livarför de
gamla mästarnes taflor äro så dyra!“
Historien’ får nu stå för min vän artistens räkning, jag kan
inte garantera för den. Men själf har jag hört, huru en man, som
är rik nog att importera konst från Europa, vid förevisandet för
mig af en jämmerlig italiensk kvinnostaty, upprc ade gånger
påpekade, att konstvärket var af bästa slags „Carrara-marmor“.
Statyn är full naturlig storlek och står på en nära fem fot hög
svart träpiedestal midt i mannens „pärlor“, hvilken inte mäter i
höjd mera än tolf fot, hvadan effekten af carraramarmorvärket
lätt kan tänkas. Det är klart, att personer också finnas, hvilka
värkiigen äga sinne för konst och skönhet och hvilkas hus och
hem bära vitne därom, men de höra själffallet till de sällsynta
undantagen i ett land, där tilsvidare så godt som all diktan och
traktan gå ut på förvärfvandet af rikedom och förmågan att
njuta däraf ännu är så godt som aldeles outvecklad. För det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
