Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saccard tvärtystnade och såg på honom. Han kom ihåg, hur
mycket han först hade tvekat att ta honom med in i affären, han visste, att
han icke var mycket att lita på.
»Den, som är mig tillgifven, följer mig!» svarade han helt högt, så
att det hördes af alla.
Tre dagar därefter hölls den extra bolagsstämman i hotel de
Lou-vre8 stora festsal. För en sådan högtidlighet kunde man nu ickeåtnöjas
med den torftiga salen vid rue Blanche, man ville ha en stor praktsal,
som var upphettad efter en kårmiddag och före en bröllopsbal. Enligt
bolagsordningen måste man ega minst tjugu aktier för att få komma in,
och det kom mera än 1,200 aktieegare, som representerade något öfver
4,000 röster. De första formaliteterna, företeendet af korten och
namnteckningen i registret, togo nästan två timmar. Ett sorl af glada röster
fyllde salen, där man märkte alla styrelsemedlemmarna och många bland
Universalbankens högre tjänstemän. Midt i en grupp stod Sabatani och
talade om Orienten, med sin smeksamt trånande röst, hans hemland;
han berättade underbara saker, som om man bara behöfde bocka sig
ned för att hitta silfver, guld och ädla stenar; och Maugendre, som i
juni månad hade beslutit att köpa femti af Universalbankens aktier efter
en kurs af 1,200 francs i öfvertygelse om, att de skulle stiga, hörde på
honom med gapande mun, förtjust öfver sitt fina väderkorn, medan
Jantrou, som hade hemfallit åt de smutsigaste orgier, sedan han nu hade
blifvit rik, stod och hånflinade ironiskt, slapp efter gårdagskvällens
utsväfningar. Sedan protokollsförare utsetts, öppnade Hamelin, som
var själiskrifven ordförande, sammankomsten, anmodade Lavigniére,
som blifvit återvald till revisor, att läsa upp en redogörelse för bolagets
finansiella ställning, sådan denna skulle bli den 31 nästkommande
december; detta var i enlighet med stadgarnas föreskrift ett sätt att på förhand
kontrollera det i förväg beräknade bokslutet, hvarom det kom att bli
fråga. Han erinrade om det senaste arbetsårets bokslut, som
framlades för den ordinarie bolagsstämman i april, detta ståtliga bokslut,
hvilket utvisade en nettovinst af elfva och en half miljoner, som efter
fem procents förskott åt aktieegarna, tio procent åt styrelsen och tio procent
till reservfonden hade medgifvit att ytterligare utdela trettitre procent.
Genom en syndaflod af siffror visade han sedan, att den summa af
trettisex miljoner, hvilken angifvits såsom bankens approximativa
blifvande vinst under det löpande året, långt ifrån att synas honom
öfver-drifven tvärtom understeg de mest anspråkslösa förhoppningar. Han
talade helt säkert i god tro och hade helt visst samvetsgrant undersökt
de uppgifter, som han hade anmodats att kontrollera, men ingenting
är mera illusoriskt, ty för att ända till grunden undersöka ett bokslut,
måste man ju taga reda på, huru hvarenda däri ingående siffra har
uppkommit. För resten hörde aktieägarne icke på. Endast några
få—småfolk, som representerade en eller ett par röster — slukade under det
ihållande sorlet af samtalen hvarenda siffra. Revisorernas kontroll — ja
den hade inte den allra ringaste betydelse. Någon högtidlig tystnad
blef det icke, förrän Hamelin omsider reste på sig. Applåderna dånade,
redan innan han hade öppnat munnen, såsom en hyllningsgärd åt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
